Lo Han, eller Arhat, bygger på gamla buddhistiska traditioner, med rötterna i ursprungliga Shaolin i Henan provinsen.

Vem var då Lo Han? Legenden förtäljer oss att det var en ond man som senare i livet ändrade sig och blev snäll. Trots att han var snäll så var folk rädda för honom p g a hans fula utseende. Redan här ser vi en paradox, och som sedan också timmämpas i Lo Hans stridsmetoder:

  1. Det du visar är inte sanningen. Någonting döljs i den tekniken som du visar och som kan användas för att avgöra striden.
  2. Förändring och övergång. Lo Hans strid går från stillhet till maximal
    anfallskraft på kort tid.
  3. En central del är att kampen både är mjuk och hård. Även om Lo Han boxning kan ge ett relativt kraftfullt intryck så är den mjuka aspekten närvarande.

Övrig karakteristik om Lo Han strid i Five Forms:

  1. Fotarbetet är distinkt och kraftfullt. Det kan närmast liknas vid Xingi.
  2. Det typiska grimasen, kallas av en del för ”spökansiktet”, och ger ett
    galet intryck. Ansiktet har dock flera olika praktiska syften: bl a stärker det hals och nacke.
  3. Handen som hålls bak nacken med utsträckt armbåge. Detta har flera syften, bl a så är det utgångsläge för ett av de mest verkansfulla slagen inom boxning, och det ger också ett effektivt skydd mot ansiktsslag.