Här kommer en liten artikel om adrenalin, hormonet vi krigare lär oss att älska och genom hård träning, lär oss att hantera.

Adrenaline

Adrenalin

Stress- och adrenalinkick är en mycket komplicerad process och är svår att förenkla utan att missa viktiga delar, men jag ska försöka så gott det går. För att lättare förstå adrenalin måste man först veta lite om stress. Stress är ett ord som överanvänds i dagens samhälle och ses som något väldigt dåligt. Ur evolutionär synpunkt är stress ett mycket viktigt tillstånd eftersom det skyddar oss i hotfulla situationer, situationer som vi idag inte utsätts för så ofta. Stress är ett resultat av att kroppen blir utsatt för en eller flera mentala eller fysiska påfrestningar så som smärta, nedkylning, andfåddhet, extrem hetta, rädsla, oro eller ilska. När detta sker skickas signaler från hjärnan via det icke-viljestyrda eller autonoma nervsystemet till binjuremärgen som utsöndrar en rad olika stresshormon, två av dem är adrenalin och noradrenalin.

När adrenalin och noradrenalin skickas genom blodet hjälper de oss att hantera en farlig situation genom att snabbt och kraftigt öka vår kropps prestationsförmåga. Hjärtats slagfrekvens ökar och vår andning blir snabbare. Detta levererar mer syre och socker till hjärnan, musklerna och vissa organ som anses vara livsnödvändiga på kort sikt. Detta gör oss mer snabbtänkta, mer fokuserade, snabbare och starkare. Adrenalin och noradrenalin gör att mindre ytliga blodkärl dras ihop, vilket gör att vi blöder mindre om vi skadar oss. Smärtreceptorer blockeras vilket gör att vi känner mindre smärta. Kort sagt är adrenalin och noradrenalin de ultimata drogerna för krigare på många vis då de främjar just de kvalitéer som anses viktiga inom kampsport. Snabbhet, styrka, uthållighet och hög mental fokus.

Det finns många exempel på situationer där en plötslig dos av adrenalin har räddat liv och ibland är historierna nästan för makalösa att tro på. Man hör om mammor som lyft bilar för att rädda sina barn. Bergsklättrare som har lyft bort 800 kilo tunga rasande stenblock från sina kroppar. Människor som accelererat så fort för att undvika explosioner att deras knän har gått sönder. Själv märker jag att jag vid en extrem kick av adrenalin ser saker ske i ett lägre tempo. Slaget kommer saktare emot mig och jag har längre tid på mig att reagera, detta beror såklart på den ökade koncentrationen.

Nu kan man lätt tro att stress och adrenalin är bra grejer och visst är det så, men utsätts kroppen för stress under för långa perioder får det svåra konsekvenser. De ökade sockerhalterna och minskade insulinhalterna i blodet kan leda till diabetes. För höga fettvärden kan leda till högt kolesterolvärde och blodproppar och självklart sliter det på hjärtat att slå väldigt fort, väldigt länge. Eftersom matsmältnings- och reningssystem i kroppen inte anses vara livsnödvändigt på kort sikt försämras blodtillförseln till magen, njurarna och levern vilket kan reda till en rad jobbiga åkommor.

Nu vet vi några av de goda och dåliga fysiska egenskaper som adrenalin framhäver. Men de psykologiska följderna av en adrenalinklick, är de

noradrenaline

noradrenaline

något bra?

Vid utsöndring av adrenalin utsöndras också ett annat stresshormon som heter noradrenalin som till större del än adrenalinet påverkar de mentala egenskaperna som fokus, koncentration och humör.

När vi får en kick av adrenalin och noradrenalin sker det ofta i kombination med någon av de mentala påfrestningar som jag nämnde innan, ilska eller oro. Som de flesta erfarit är detta inga positiva känslor. Vi blir arga och frustrerade och kan således inte fatta nyktra beslut. När vi får en kick av adrenalin och noradrenalin handlar vi inte längre rationellt utifrån vad som är bäst i längden utan impulsivt och instinktivt för vad som vi tror är bäst på kort sikt. Likt de mindre nödvändiga organen i kroppen som blev underprioriterade vid en adrenalinkick blir också de känslomässiga egenskaperna som inte är livsnödvändiga på kort sikt bortkopplade. Vi blir själviska, får sämre empatiska och sympatiska förmågor. Detta är också resultaten av långvarig psykologisk stress. Man slutar känna känslor och blir deprimerad. Det är bevisat att många som lider av depression är avtrubbade av noradrenalin och inte reagerar lika hårt på stresshormonet längre, vilket gör att de tappar fokus, blir slöa och tappar lust till att göra saker. Nu hamnade vi av kurs här! Tillbaka till spåret igen.. kort sagt gör detta oftast mer skada än nytta i dagens samhälle där det inte allt för ofta handlar om liv eller död. Hur många har inte gjort eller sagt något de ångrar när de varit arga eller oroliga. I situationer som är farliga har vi inte råd med att göra sådana misstag.

Som krigare vill vi ha full kontroll på vår kropp men även vårat psyke. Därför tränar vi båda i Kung-Fu. Vi vill kunna fatta aktiva och nyktra beslut i farliga situationer som vi kan stå för även på lång sikt. Då kan vi inte handla med vrede och ilska, utan med rationellt tänkande. Detta går också hand i hand med den buddhistiska filosofin att inte tappa ansiktet och att inte handla själviskt efter primitiva begär.

Ett enkelt bevis på att ilska gör oss dumma och korkade är följande scenario. Har du inte varit med om det har du säkert varit med om något liknande. Du råkar ta på en skållhet spisplatta. Du bränner dig, det gör ont och adrenalinet rinner till. Du blir arg och känner för att slå till spisen eller sparka på stolen som står jämte. Du vet att varken spisen eller stolen inte är ute efter att medvetet skada dig. Du vet att varken spisen eller stolen har ett medvetande över huvudtaget. Ändå slår du till spisen eller sparkar till stolen, precis som du vill hämnas på dem. Ilska gör dig dum.

Ur psykologiska perspektiv gör alltså adrenalin och noradrenalin mer skada än nytta för oss, både på kort och lång sikt.

Om vi ska knyta ihop säcken på något vis nu så kan vi fråga oss hur vi gör för att, som studenter av krigskonst, dra nytta av stressens främjande egenskaper på våra kroppar men samtidigt inte slitas med av de psykologiska bieffekterna och skadas av de fysiska bieffekterna som följer? Hur lär vi oss att kontrollera en adrenalinkick? Hur ska vi förhålla oss till känslan?

Teknikerna för att kontrollera en adrenalinkick är mycket svåra och är inget man lär sig på en kvällskurs. Det beror också på vilken typ av personlighet du är i övrigt. Lär man sig att behärska adrenalin kan man dock nå oanade krafter. Oavsett vilken personlighet man har kommer vi aldrig kunna kontrollera adrenalin till fullo, vilket är bra. Reflexer är till för att skydda oss och man ska tänka sig för innan man börjar omprogrammera något som har räddat våra liv under väldigt lång tid. Alla som kommer ihåg den första gången de snörade på sig ett par handskar och fightades vet hur en adrenalinkick känns. Eller så kanske man har fått en på något annat vis. Det rinner till i kroppen och man skakar en hel del. Man blir kall och kallsvettas ibland. (det beror på att de små blodkärlen drar ihop sig, temperaturen i huden faller och svetten förångas inte). Man kan, som jag skrivit innan, bli arg och frustrerad, kanske ledsen.

Den första grundläggande principen för att kontrollera en adrenalinkick är att inte kämpa emot adrenalinet när man känner hur det rinner ut i kroppen. En del tycker att det är obehagligt och de blir rädda när det händer. Det leder till att de slutar med det de gör eller inte vågar ge 100% för det känns lite olustigt. Acceptera att det händer och att det är något bra. Vi räds det vi inte förstår och rädslan försvinner och förståelse kommer automatiskt när du gång på gång sätter dig i situationer som framkallar kicken. Som sagt, ge dig hän åt kicken när den kommer. Det är inte nödvändigt att söka kicken! Låt den komma.

Den andra principen är att inte låta sig konsumeras av aggressiva eller arga känslor när stresskicken kommer. Kom ihåg att hjärnan ställer om sig när du får en kick av stress. Du bryr dig mindre om andra, vilket gör att det blir svårt att hålla igen när man sparrar med en kompis eller likande. Följderna blir bara mer aggression, mer prestige och mer ilska mellan er. Gör inte teknikerna mesigare. Kom ihåg den första principen och ge dig hän, men tänkt inga aggressiva eller nedlåtande tankar. Tänk positivt och låt stressen göra dig snabbare, starkare och inte dummare.

Den tredje principen är att snabbt lugna kroppen när du känner att du inte är i behov av mer stress när matchen eller övningen är över. Le mycket, även om du inte känner för att le. Krama folk (på träningen finns det ingen som nekar en kram). Ta djupa lugna andetag och skratta mycket. Du blir på det humöret du själv väljer. Går du runt och ser sur ut och blickar ner i marken, blir du sur och ledsen automatiskt. Tvärt om blir du glad om du går omkring och ser glad ut. Det kan vara bra att applicera det när du vill avrunda en stresskick. Tyska forskare har kommit fram till att det bästa sättet att bekämpa stress är att göra någon som du kan kontrollera! Något som du är stensäker på, något du är 100% bekväm med att göra. Att åka till en strand långt bort behöver inte vara mer avslappnande än att tapetsera om vardagsrummet. Det handlar bara om vad du känner dig tryggast med att göra. Jag har en kvinnlig vän som säger att när hon är stressad så åker hon in till jobbet, för där är hon i total kontroll. Att träna Yoga eller Pilates gör dig inte mer avslappnad automatiskt. Tvärt om kanske du blir jättestressad de första gångerna du tränar yoga när instruktören snackar om någon solhälsning som du ska göra medans du spänner den där muskeln, slappnar av i nästa, tänker på den här färgen, andas in där och ut där.

Man kan också lära sig att framkalla adrenalin i kroppen genom att andas på vissa vis och göra andra mentala övningar. Det är dock överkurs. Att först bli medveten om när adrenalin kickar in och att bli fullt bekväm med det är något man måste lära sig först.

Hoppas det var en bra läsning. Berätta gärna om den största adrenalinkicken du fått i en kommentar här under.

Andréas Sjöblom – chefsinstruktör Borås